Hej.

Det gör lika ont om inte mer.... Men det blir bättre, det säger alla, och det får jag tro på. Man kan inte må såhär dåligt hela tiden.

Igår var jag med vänner och höll mig syselsatt och vi gjorde allt från att plocka hallon, äta lunch, mysa, och prata. Senare på kvällen gjorde jag och Lena paj och kollade på film. Det är så skönt att ha alla runt sig som bryr sig och stöttar mig. Utan er hade jag förmodligen sjukit så lågt att jag inte kunnat ta mig upp igen. Jag skriver rätt mycket nu för tiden. Det har i och för sig bara gått några dagar, 2. Men det är så mycket jag känner, så mycket jag måste få ut. Det man inte ska göra när ens hjärta brister är att hålla det inom sig. Man ska släppa ut det, gradvis, lite åt gången liksom. Det gör jag. Men tuffast är det är morgonen och när jag ska lägga mig, när man tänker som mest.... Det finns nog ett ljus i den mörka tunneln som jag kommer nå med tiden. Jag längtar tills sorgen försvinner. Jag vill känna gäljde. Men mest av allt vill jag känna hans kropp mot min....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0