dakibarac

Ni vet hur man önskar att man liksom fick allt eget och sådär när man har syskon. Man drömmde om att få komma bort, ha allt eget och slippa dom. Och när man väl får det, så är det jätte skönt. Man börjar bli en egen person, få nya vänner och man liksom får en ny väg att vandra. Men så kommer dom här stunderna, som nu, när man känner sig bortprioriterad..När man känner att andra människor tagit ens plats. När man känner att personen som man en gång delade allt med plötsligt kängre inte finns typ..Den har blivit en annan. Det skrämmer mig att inte känna igen personen längre. Inte veta vad den tänker eller känner. Få reda på allt sist. Men jag antar att det är en del av att växa upp, en del av livet som man helt enkelt bara får acceptera.

Men nog om det...På måndag är det dag 1 på praktiken. Ska bli spännande men ändå inte. Känner inte att jag är 100% fokuserad då det här inte är det jag vill eller ska jobba med. Men jag ger det en chans, det gör jag. vem vet, det kanske slutar med att jag känner att det är såååå rätt och att det är det jag vill göra.. MEN, det tvivlar jag starkt på.

Idag är det desutom 2veckor kvar till ca$hen rullar in och det är gött för på denna månads topp står trip till Ullared och jag kan verkligen inte känna mer lycka och gädje än så! weeeeeeeho!! :D